Samverkansprogram ger styrka men glöm inte forskningen

GD-Bloggen: I slutet av sommaren träffade min chef, Formas generaldirektör Ingrid Petersson, nationella innovationsrådet. På mötet fick hon möjlighet att föra fram Formas bild av arbetet med regeringens strategiska samverkansprogram: Samverkan är en förutsättning för att skapa en hållbar värld byggd på kunskap, men krav på snabba resultat får aldrig stå i vägen för den forskning som måste få ta tid.

Emma Gretzer
Emma Gretzer, chef för enheten Miljö och Samhällsbyggande. Fotograf: Elisabeth Ohlson Wallin

I juni 2016 presenterade regeringen fem strategiska samverkansprogram. Idén med de nya programmen är att de ska underlätta samarbetet mellan offentliga aktörer, näringslivet och akademin. Samarbetet ska sedan leda till fler innovativa lösningar, hållbar utveckling och fler jobb. Målsättningen är att samverkansprogrammen ska stärka Sveriges globala innovations- och konkurrenskraft. Vid sidan om detta är det även tänkt att samverkansprogrammen ska lyfta fram och bygga vidare på det arbete som redan görs idag inom de olika områdena.

Nu har gått ett drygt år sedan regeringen presenterade samverkansprogrammen och Innovationsrådet kallade till möte föra att höra olika aktörers syn på arbetet så här långt.  Förutom Ingrid Petersson deltog även generaldirektörerna från Energimyndigheten och Vinnova. Vi på Formas är så klart engagerade i samverkansprogrammen och jag tänkte passa på att här på GD-bloggen lyfta fram hur vi på Formas ser på programmen.

Som vi skrivit i tidigare inlägg är samverkan med olika aktörer en förutsättning för Formas arbete. Samverkan är också en förutsättning för att de projekt som vi på Formas finansierar ska komma till nytta och skapa förutsättningar för en mer hållbar värld.

För att samverkan ska fungera är ett tydligt mål och syfte en förutsättning. Just det är en av styrkorna vi ser med samverkansprogrammen. När man samlar personer från olika centrala aktörer och ger dem ett tydligt gemensamt mål finns goda förutsättningar för att arbetet ska bli riktigt slagkraftigt. Samverkansprogrammen leds av en grupp bestående av centrala aktörer inom respektive område. En sådan samverkansgrupp med stor genomslagskraft och legitimitet har stora möjlighet att få centrala aktörer att göra samma prioriteringar som samverkansprogrammen pekat ut.  På så sätt skapas en tydlig nationell kraftsamling och det tror vi på Formas är bra.

Möjligheterna med ett gott samarbete visar sig också när man ser till hur samverkansprogrammen fungerar i relation till de befintliga strategiska innovationsprogrammen. De båda satsningarna samlar i viss mån samma aktörer vilket i sig är en styrka. Innovationsprogrammen har också på flera sätt visat att de är beredda att ställa sig bakom samverkansprogrammens prioriteringar. Detta gör det möjligt att samarbeta kring flera satsningar och dessutom blir prioriteringar mer samlade och långsiktiga, vilket gör Sverige tydligare som internationell aktör.  Och att få strategiska innovationsprogram och samverkansprogram att spela ihop tror vi på Formas är bra.

Att peka ut viktiga prioriteringar inom respektive område är så klart något som även vi på Formas kan använda när vi ska planera för våra egna satsningar. Men det är också här vi ser en utmaning. En stor del av satsningarna inom samverkansprogrammen har ett tydligt kortsiktigt innovationsperspektiv och även om Formas finansierar många innovations- och utvecklingsprojektet, är det viktigt för oss att den forskarinitierade forskningen kommer till nytta även i samverkansprogrammen. Forskning tar tid och måste få ta tid. Det finns risk att samverkansprogrammens fokus på snabba resultat krockar med forskningens långsiktighet, och där tänker jag att vi har en utmaning att hantera.

På det hela taget ser jag ändå många fördelar med samverkansprogrammen. Genom att bidra med den forskning som redan finns inom de olika samverkansprogrammen och på olika sätt föra in forsknings- och hållbarhetsperspektiv tror jag att samverkansprogrammen kan bli en viktig plattform för att stärka Sveriges globala konkurrenskraft.

Emma Gretzer, chef för enheten Miljö och Samhällsbyggande

Annonser

Samverkan – himmel eller helvete?

GD-bloggen: Den 1 juni fick vi på Formas tre nya viktiga uppdrag. Vi ska leda ett nationellt forskningsprogram för livsmedelsfrågor, vi ska inrätta en miljöanalysfunktion och vi ska bli värdmyndighet för ett klimatpolitiskt råd. De nya uppgifterna berikar vår verksamhet och förstärker Formas roll i arbetet för en hållbar utveckling. Men för att arbetet ska bli effektivt och ge resultat krävs samverkan. Det skriver Emma Gretzer, chef för enheten Miljö och Samhällsbyggande. 

Emma Gretzer
Emma Gretzer, chef för enheten Miljö och Samhällsbyggande. Fotograf: Elisabeth Ohlson Wallin

Länder behöver samverka kring klimatfrågorna och för att skapa förutsättningar för en hållbar framtid. Offentliga organisationer, civilsamhället och näringslivet behöver samverka för att skapa ett gott samhälle. Företag måste samverka för att skapa nya och innovativa affärer. Akademi och användare av forskning behöver samverka för att forskningen ska komma till nytta. Vi måste samverka inom våra organisationer, med andra aktörer och med andra länder.

Samverkan är både något vi vill och något vi måste. Det kan vara stimulerande, lärorikt och roligt. Men också frustrerande och energidränerande. Samverkan tar tid och tid är en bristvara. Det är därför extra viktigt att det finns ett tydligt syfte när man börjar jobba tillsammans. Så att man inte samverkar bara för samverkans skull. Om syftet är tydligt blir det naturligt att prioritera den tid det kan ta att nå samsyn och samförstånd för olika perspektiv och förutsättningar. Helt klart är att kraven på oss myndigheter att samverka har ökat.

Vi på Formas arbetar tillsammans med många andra aktörer, oftast andra myndigheter. Ibland är det regeringen som ger oss uppdrag, ibland arbetar vi med andra utifrån tydliga behov av att gemensamt lösa en uppgift eller att hantera en fråga.

Formas, Energimyndigheten och Vinnova samverkar kring strategiska innovationsprogram. Vi samverkar konkret kring satsningens genomförande och finansiering. Samverkan sker både på handläggarnivå och genom en gemensam programledning som träffas löpande, en gemensam styrgrupp och genom avstämningar mellan myndigheternas generaldirektörer.

Till en början var detta projekt kantat av missförstånd och kulturella krockar mellan myndigheterna. Samverkan gick trögt och skapade frustration. Men med tiden har samsynen ökat, myndigheternas kulturskillnader berikar och samverkan leder till lärande. Och inte minst leder samverkan kring de strategiska innovationsprogrammen till goda resultat. Idag är jag stolt och glad över det effektiva samarbete som Formas, Energimyndigheten och Vinnova har kring de strategiska innovationsprogrammen. Och jag är tacksam för allt jag lärt mig om mig själv, min myndighet och andra myndigheter genom arbetets motgångar och framgångar. Kunskaper och erfarenheter som vi nu tar med oss och drar nytta av i vårt fortsatta arbete med såväl gamla som nya uppdrag.

Emma Gretzer, chef för enheten Miljö och Samhällsbyggande