Att leda framtiden – ett av samhällets viktigaste uppdrag

GD-bloggen: ”Att leda ett universitet har sina utmaningar. Det är sällan vi stannar upp och reflekterar över att universitets- och högskolesektorn är den i särklass största statliga verksamheten.” 

Högre utbildning och forskning är viktiga samhällsbärande verksamheter. Samtidigt vinner högskolepolitiken sällan några val. Frågan om hur mycket vi bör styra våra lärosäten och hur de då bäst ska styras engagerar många inom sektorn och ibland utanför men sällan några ledarskribenter. Än mindre diskuteras hur vi kan värdera upp det akademiska ledarskapet och rektorsämbetet samt skapa svängrum för att det ska kunna verka.

FullSizeRender
Installationen av Ewa Wiberg, Göteborgs universitets nya rektor.

I fredags deltog jag i installationen av Göteborgs universitets nya rektor, Ewa Wiberg. Med universitets motto ”att förnya det överlämnade och lämna det förnyade vidare” (tradita innovare, innovata tradere) avslutade utgående rektorn Pam Fredman sitt tal. Den vackra rektorskedjan överlämnades under högtidliga former. En kedja som med sin tyngd symboliserar vem, under styrelsen, som har det yttersta ansvaret för universitetets verksamhet.

Att leda ett universitet har sina utmaningar. Det är sällan vi stannar upp och reflekterar över att universitets- och högskolesektorn är den i särklass största statliga verksamheten. Den omfattar 75 000 anställda (varav 35 000 forskare), 403 000 inskrivna studenter och omsätter 69 miljarder kronor årligen.

Många av de enskilda lärosätena har imponerande storlek samt en komplex och diversifierad verksamhet. Det universitet som Eva Wiberg leder har cirka 6000 anställda, 38 000 studenter, är indelad i 8 fakulteter och omsätter drygt 6 miljarder årligen. Jämför vi med den privata sektorn är det få företagsledare som har ansvar för lika stora resurser eller har lika många anställda inom sin organisation. Det är ett ledarskap att snacka om!

Med tanke på verksamhetens storlek men också strategiska betydelse för samhället är styrningen från statsmakterna oundviklig men omfattande, och ibland kanske till och med motsägelsefull. Universiteten ska bidra till många goda ting som välutbildade studenter som motsvarar arbetsmarknadens behov, banbrytande forskning av Nobelprisklass, innovationer, lösningar på de stora samhällsutmaningarna samt ge tillväxt och regional utveckling. Lärosätena ska dessutom stå för kritiskt tänkande, värna de akademiska värdena och fostra ansvarstagande och bildade samhällsmedborgare.

Målen som ska uppnås är således många och uppföljningen på vissa områden relativt outvecklad. Dessutom siktar dessa mål på väldigt olika tidshorisonter, men i regel bortom politikens fyråriga cykler. Risken är alltid närvarande att för många vill för mycket för fort.

Balansakten är betydande mellan statsmakternas legitima krav på tydlig planering, uppföljning samt utvärdering och en akademisk frihet som ska ge erforderligt utrymme för kritiskt tänkande, kreativitet och nyskapande. Det är inte heller bara riksdag och regering som sätter ramar för lärosätenas verksamhet. Även de externa forskningsfinansiärerna – som Formas – bidrar till att styra och enligt somliga störa lärosätenas verksamhet.

Vi tror på konkurrensutsättning som ett sätt att driva kvalitet men den måste balanseras mot stabilitet och långsiktig basfinansiering. På liknande sätt påverkar lärosätenas samverkan med det omgivande samhället – exempelvis företag eller offentlig verksamhet – lärosätenas prioriteringar och profilering. En rektors vardag är att balansera alla dessa viljor, men hur kan vi forskningsfinansiärer och andra underlätta för henne eller honom?

Regeringens intresse för ledning och styrning av universitet och lärosäten har varit och är stort. I november 2015 lämnade den så kallade Ledningsutredningen ett 50-tal utvecklingsförslag till lärosätena och regeringen (vad har hänt?). Och just nu sitter Göteborgs förra rektor Pam Fredman i STRUT-utredningen och funderar på hur riksdags och regerings styrning av universitet och högskolor ska utformas och hur principer för uppföljning och utvärdering ska se ut. Om ett drygt år ska förslagen landa på regeringens bord. Med ett riksdagsval emellan.

Vem kan väl ha viktigare uppdrag än Göteborgs Universitets nuvarande och förra rektor? Att vara med att leda ett stort lärosäte med nästan 40 000 studenter och betydande forskningsverksamhet och att dra upp riktlinjerna för hur högskolesektorn ska styras i framtiden.

Lycka till Eva och Pam, där vi på Formas gärna bidrar med vårt kunnande och våra perspektiv!

FullSizeRender2

Annonser