Utmana traditioner och makt för en jämställd akademi

GD-BLOGGEN: De senaste veckorna har jag ägnat en hel del tid åt att arbeta med och fundera kring jämställdhet inom forskningen.

För att nå en mera jämställd akademi och därmed också höja forskningens kvalitet krävs att vi adresserar strukturella frågor som rör organisering, identitet, bedömningsgrunder och investeringar för att på allvar utmana traditioner och nuvarande maktstrukturer.

Formas, liksom lärosätena arbetar sedan många år med jämställdhetsfrågor. Vi gör det på många sätt och i många fora. Vi genomför utbildningar, följer upp hur mycket forskningsmedel kvinnor respektive män får del av och vi analyserar våra ordval och vilken bild av forskning och forskaren vi förmedlar. Den fråga jag ställer mig är om det räcker att arbeta med utlysningstexter, beredningsgrupper och deras arbetssätt och att synliggöra framstående kvinnliga forskare. Jag tror inte det, vi måste också ifrågasätta och ta oss an mer grundläggande strukturer inom akademin och forskningen.

Lärosätenas villkor

Vid diskussionerna om jämställdhet inom forskningen hålls inte sällan lärosätenas funktionssätt som en konstant. Det kan gälla organisation, tjänstestruktur och arbetssätt som vuxit fram under århundraden och som bygger på patriarkala hierarkier. Det är kvinnor – eller andra underrepresenterade grupper – som tvingas passa in i mönstret eller sorteras ut. Därför är det viktigt att lärosätena i det pågående jämställdhetsarbetet analyserar och belyser vad som behöver göras för att inkludera och behålla alla forskartalanger och inte enbart vissa män. Det är också viktigt att de påtalar för oss finansiärer hur vi bäst kan bistå dem i detta.

Bedömningsgrunder vid tjänstetillsättningar och tilldelning av forskningsmedel

Hela forskningssystemet bygger på konkurrens. Den smartaste hjärnan och de bästa idéerna ska belönas. Individerna värderas som solitärer. Publikationer och citering väger tungt. Arbete för kollektivet i form av undervisning, forskningskommunikation eller samverkan ges inte samma vikt. Här har vi forskningsfinansiärer en viktig uppgift att vidareutveckla bedömningsgrunderna och kanske differentiera dem ytterligare för att nå en större jämställdhet och ökad bredd, självklart utifrån utlysningarnas och projektens karaktär.

Infrastruktur

Forskningsfinansiärer och forskningsutförare i Sverige har idag som standard att redovisa könsuppdelad statistik vilket gör det lätt att följa exempelvis hur antalet kvinnliga professor utvecklas eller hur stor andel av projektbidrag som går till män. Vad jag har sett mindre av är hur mycket medel som satsas på infrastruktur till stöd för olika discipliner eller sektorer där män respektive kvinnor utgör majoriteten. Med Sveriges medlemsavgifter till stora internationella forskningsanläggningar och de investeringar som nu görs bland annat i Max IV och ESS, gissar jag att ojämställdheten blir större, både vad avser högre tjänster och tilldelning av olika typer av projektanslag. Enligt min mening bör därför jämställdhetsanalyser göras också som regel vid investeringar i infrastruktur.

Bilden av forskaren

Bilden av forskaren är inte sällan stereotyp. Två bilder är det medfödda manliga geniet respektive den hårt arbetande kvinnliga forskaren. Visst kan hon bli bra men aldrig lika bra som geniet! Hennes flit innebär också att hon kan ta mer undervisning och fler administrativa sysslor. En annan populär bild av forskaren är en vit man med glasögon och labbrock, han håller ett provrör i handen eller tittar ner i ett mikroskop. Ser vi sådana bilder associerar vi till forskning varför dessa bilder används flitigt av forskningsfinansiärer och forskningsutförare, näringslivet och i populärkulturen. Kvinnliga forskare, forskare med en annan etnicitet eller forskare som verkar inom exempelvis samhällsvetenskap och humaniora blir därmed osynliggjorda.

Jämställdhetsintegrering

För Formas del ingår vi i regeringens satsning på jämställdhetsintegrering i myndigheter och vi har tagit fram en handlingsplan som ska styra våra insatser på området de kommande två åren. I vår årsredovisning för 2016 konstaterar vi att av beviljade huvudsökande är knappt 60 procent män och drygt 40 procent kvinnor. Ett förhållande som väl avspeglar söktrycket, och som många forskningsfinansiärer säkert skulle nöja sig med, men som tyvärr har varit relativt konstant under de senaste fem åren. Utvecklingen måste gå snabbare. Gräver vi lite djupare i siffrorna blir vår bild mera komplex – vissa utlysningar och ämnesområden har en tydlig könskodning med en övervikt av män respektive kvinnor som söker och får medel beroende på inriktning.

Vi ser också en tendens att män har något lättare än kvinnor att få medel beviljade. Även om skillnaderna är mycket små så kan det få en betydande effekt på sikt, särskilt om det sker i många utlysningar och hos flera finansiärer, eftersom det innebär att män som har fått stöd också har lättare att få medel på nytt, till nya projekt och uppdrag. De har ju tack vare den tidigare medelstilldelningen haft en något större möjlighet att meritera sig. Snöbollen rullar vidare.

Kunskap och utbildning

För att komma vidare i jämställdhetsarbetet så måste vi ha kunskap. Formas har tillsammans med Vinnova och Forte genomfört en utbildning kring forskningsfinansieringsprocessen och jämställdhet för våra medarbetare. Jag deltog för några veckor sedan och blev återigen påmind om hur viktigt det är att vi väljer ut och formulerar våra utlysningar på ett sätt som främjar jämställdhet. Genom att använda vissa uttryck och termer kan vi bjuda in eller utesluta vissa grupper. Det må vara kvinnor eller män, eller forskare inom vissa discipliner som är underrepresenterade beroende på sammanhang.

Beredningsprocessen

Det är också viktigt att vara medveten om jämställdhetsfrågorna i beredningsprocessen. Det gäller att säkra hur gruppen arbetar och inte enbart fastna i att det är lika många kvinnor som män i respektive beredningsgrupp. Frågor vi ska ställa är om män och kvinnor benämns och därmed bedöms lika? Hur ser maktförhållanden ut när bedömningsgruppen sammanträder? Återigen är kunskap och ett reflekterande förhållningssätt viktiga redskap för att nå framgång. Att våra medarbetare har förmåga att stötta grupperna vad gäller jämställdhetsfrågorna i bedömningsarbetet är ytterligare en aspekt.

Internationellt perspektiv

Lyckligtvis är det inte bara i Sverige som vi arbetar med jämställdhetsfrågor. I förra veckan lanserade Science Europe A practical guide to improving gender equality in research organizations. Det var mycket intressant att lyssna på hur olika forskningsfinansiärer och forskningsutförare arbetar med jämställdhetsfrågor. Utmaningarna och åtgärderna kan vara olika beroende på den samhälleliga kontexten. Även om vi har kommit lite längre i vissa frågor i Sverige är det viktigt att jämställdhetsarbetet också drivs på den internationella arenan. Forskningen och meriteringssystemet är globala, forskarna måste kunna röra sig mellan olika forskningsmiljöer.

Världen behöver vetenskap

De frågor som jag här tagit upp kring organisering, identitet, bedömningsgrunder och investeringar utmanar traditioner och maktstrukturer. För att nå en mera jämställd akademi och därmed också höja forskningens kvalitet tror jag det är oundvikligt att vi också adresserar strukturella frågor som dessa. Och om vi menar allvar med att utmana strukturella problem måste hela akademin ta sitt ansvar. Vi finansiärer och lärosätena ska tillsammans arbeta för ett jämställt meriteringssystem och jämställda villkor för forskare nationellt såväl som internationellt.

För som forskningsminister Helene Hellmark Knutsson avslutade sitt tal vid utdelningen av priset For Women in Science som delades ut måndag den 6 mars – ”Världen behöver vetenskapen mer än någonsin och vetenskapen behöver fler framgångsrika kvinnor!”

Hur mycket forskning behövs för att fatta beslut?

GDBLOGGEN: Formas huvudsekreterare Markku Rummukainen om forskning för dagens och framtidens behov.

Det finns beslut som egentligen inte kan vänta hur länge som helst, till exempel sådana som gäller stora samhällsinvesteringar. Samtidigt leder stora beslut till inlåsningar. Ett nytt bostadsområde, större vägprojekt eller en järnväg som kommer att användas i flera tiotals år. Utsläppen behöver minska nu om ambitiösa klimatmål ska uppnås längre fram i tiden. Naturvärden som inte skyddas i tid går förlorade. För att svära lite i kyrkan kan man ställa sig frågan hur mycket forskning som behövs innan man kan fatta ett beslut.

Det är lätt att säga ”vi behöver mer forskning” eller ”det är osäkert”. Men få frågor är helt outforskade och i slutändan kan inte forskning på egen hand ge det ”rätta” svaret. Beslut tas under olika randvillkor, de kan handla om olika politikområden, värderingar eller om knappa resurser.

Att det är värt att satsa på forskning, och att de satsningarna skapar stora samhällsnyttor har vi ett mångfaldigt facit på. Tillika att det inte finns något slut på utmanande och spännande forskningsfrågor. Det gäller i högsta grad de stora samhällsutmaningarna som vi har kring utveckling, miljö och klimatförändringar. I många fall har vi bra kunskap för att göra problembeskrivningar. Vi kan peka på i vilken riktning vi behöver gå, samt vilka våra nästa steg kan vara.

Samtidigt kvarstår knepiga frågor kring hur vi kan nå fram hela vägen till uppsatta mål och till och med om det ens är möjligt. Spelplanen är föränderlig både på grund av de beslut som tas och de beslut som inte tas. Det finns områden som vi vet att det är angeläget att rikta in forskningen på. Det finns också nya frågor som ännu inte identifierats och som vi behöver vara på jakt efter. Riktad forskning och förutsättningslös forskning kompletterar varandra. Vi är alla eniga om att grundforskningen ska vara fri, men även riktad forskning bör få vara det vad gäller precisering av forskningsfrågor samt val av metod och analys. Forskningen ska alltid, och dessutom förutsättningslöst, ställa kritiska frågor för att kunna testa, granska och skapa ny kunskap.

På Formas har vi just nu mycket att göra bland annat med de nya tioåriga nationella forskningsprogrammen om klimat och samhällsbyggande. Under en så pass lång tid kommer det att läggas fram mycket ny forskning. En del härstammar från tidigare inledda forskningsfinansiärernas, lärosätenas, institutens och andra aktörers större satsningar, och de del från den mångfald av forskarnas idéer som sållas i forskningsrådens årliga öppna utlysningar. Ledtiderna är typiskt ganska långa från att nya resultat kommer fram till dess att de kan nyttiggöras, det gäller inte minst grundforskning.

Samtidigt behöver en del beslut tas mer omgående. Beslut som inte tas påverkar ju också framtiden till exempel genom att vissa möjliga utfall försvinner utom räckhåll. Det handlar om en balansgång mellan tidigare, pågående och kommande forskningssatsningar. Det är angeläget att kunna ta bra beslut som både tar hänsyn till behov av att agera nu och ändå gör det möjligt att vi tillgodogör oss ny kunskap som kommer med fortsatt forskning framöver. Ömsesidighet finns här genom att de som berörs vid varje tidpunkt ska ha bästa möjliga kunskapsunderlag, samtidigt som forskarna ska ha en så fullgod bild av kunskapsbehoven som möjligt, och därtill verktyg för att träffsäkert föra ut nya resultat.

Nya forskningssatsningar vänder inte ett helt nytt blad. De bygger vidare på tidigare satsningar, med ständiga förnyelser. Detta gäller såväl inriktning, som innehåll och form, samt hur man gör kopplingar mellan olika discipliner, fråge- och forskningsområden. Utveckling och innovation på många områden, till exempel teknik, klimat och samhällsbyggande har hög fart, vilket i många avseenden är positivt. Samtidigt behöver alla hänga med och tid säkras för eftertanke i vägval och satsningar. Här kan samhällsvetenskap och humaniora belysa frågeställningarna utöver de resultat som kan förväntas från natur- och teknikvetenskap. Samverkan mellan forskningsfinansiärer, forskarsamhället och andra aktörer är ovärderligt. Både överlapp och befintliga glapp i dagens fokusområden och satsningar bör vara positiva utgångspunkter för fortsättningen. De förstnämnda kan ses som uppenbara samarbetsytor där gemensamma satsningar är möjliga. De sistnämnda är självförklarande.

Det finns förstås ingen facit till vilka nya forskningsresultat som finns om exempelvis tio år och inte heller hur det har blivit med beslut. Troligen har forskningen bekräftat en del som vi idag inte är helt säkra på, kommit på någonting helt nytt och avfärdat sådant som vi idag tar som kunskap. Effekten av beslut kommer vi att se runt omkring oss, men även i förändrade framtidsutsikter och nya kunskapsbehov. Det blir intressant att se. Men det handlar inte om att vänta, utan att planera och verkställa resan dit.

Dags att kavla upp ärmarna och börja jobba!

GDBLOGGEN: Formas generaldirektör Ingrid Petersson om regeringens satsningar på klimatforskning.

Helene Hellmark Knutsson, Foto: Mikael Lundgren/Regeringskansliet

Det var med stor förväntan jag gick till presskonferensen om forskning för de stora samhälleliga utmaningarna som forskningsminister Helene Hellmark Knutsson och klimatminister Isabella Lövin hade kallat till i fredags. Och jag blev inte besviken.

Regeringen kommer att öka satsningarna på klimatforskning genom Formas med 25 miljoner kronor 2017 och 75 miljoner 2018. Satsningen 2019 uppgår till 130 miljoner kronor och ligger kvar 2020. Detta innebär således att nivån har höjts med 130 miljoner kronor 2020 jämfört med innevarande år.

I Formas underlag inför forskningspropositionen lyftes klimatforskningen särskilt fram. Vi hade i våra kartläggningar kunnat konstatera att svensk klimatforskning är stark inom vissa områden, men att bland annat åtgärds- och anpassningsinriktad forskning behöver förstärkas.  Mycket mer måste till om Sverige ska nå målet att vara klimatneutralt 2050!

I vårt underlag lyfte vi också fram behov av forskning om klimatförändringarnas koppling till andra hållbarhets- och miljömål. Vi pekade på ett utökat forskningsbehov vad gäller policy och styrmedel samt hur beslutsfattande kan ske när underlaget är osäkert. Människors värderingar, attityder och handlingar är ytterligare områden där vi behöver mer forskning för att bygga ny kunskap.

Expertpanelen som deltog i Formas analys av klimatforskning efterlyste mer helhetssyn och en långsiktig och enhetlig finansieringsstrategi för klimatområdet, med mer långsiktiga och sammanhållna program. I vårt underlag föreslog vi därför en långsiktig programsatsning på klimatområdet med en successiv uppbyggnad de kommande åren.

Då klimatforskning är ett mycket brett område som berör många forskningsfinansiärer såg vi framför oss ett samarbete med i första hand Energimyndigheten, Rymdstyrelsen, Vetenskapsrådet och Vinnova. I underlaget pekade vi också på att satsningen bör utformas så att synergier skapas med relevanta EU-partnerskapsprogram och deras strategiska forskningsagendor. Vi måste också blicka bortom Europa och se vilka möjligheter som finns inom ramen för våra globala partnerskapsprogram.

Många tycker att det är bra att få allt genast, men här tycker jag att upptrappningen av resurser är rimlig. Det ger oss möjlighet att ytterligare analysera nuläget i Sverige och internationellt samt identifiera viktiga synergier. Det ger oss också tid för att föra en dialog med andra finansiärer och aktörer, inte minst lärosätena, så att vi kan agera med det helhetsperspektiv som efterlystes och utarbeta en långsiktig forskningsstrategi.

För mig är det en särskild högtidsstund när statsministern avger regeringsförklaringen för det kommande riksmötet. Riksdagens öppnande manifesterar vår demokrati. Men också nyfikenheten stillas då jag ur regeringsförklaringen drar slutsatser om vilka områden som prioriteras i budgetpropositionen och inom vilka områden lagförslag kan förväntas.

I år lyftes miljö och klimat särskilt fram. I den långa uppräkningen av satsningar som kommer att föreslås riksdagen hade också många åtgärder klimatförtecken. Godkännande av det historiska avtalet i Paris, nya klimatmål, ett nytt klimatpolitiska ramverk och modernisering av elsystemen fanns på listan. Stora investeringar ska göras i järnvägsnätet som också ska byggas ut. Särskilda satsningar ska göras för innovativa lösningar som ska skapa nästa generations smarta städer och bidra till en cirkulär och biobaserad ekonomi. Detta avses också ge positiva klimateffekter.

En solig höstdag som denna känns det – trots att jag njuter av sommarvärmen – bra att regeringen tar klimatfrågorna på allvar. Ska vi nå Parisavtalets mål att komma så långt under en tvågradig temperaturökning som möjligt behöver vi både mer forskning, kraftfulla styrmedel, investeringar och ändrat beteende här och nu.

I väntan på forskningspropositionen…

Idag samlades regeringen på Harpsund för att slutföra budgetförhandlingarna för 2017. Inom vissa områden, exempelvis forskning, utveckling och innovation, är tidsperspektiven längre där resursramar för åren 2017 -2020 kommer att presenteras i den proposition som förväntas i slutet av oktober. Vad gäller den forskningspolitiska inriktningen är propositionens perspektiv det kommande decenniet.

Vid ESOs (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) forskningspolitiska samtal i måndags inledde forskningsminister Helene Hellmark Knutsson med att lätta något på sekretessen kring den forskningspolitiska inriktningen.

I sitt anförande konstaterar hon att Sverige har ett gott utgångsläge, men att mörka moln tornar upp sig i horisonten. I diskussionerna får vi, enligt ministern, inte glömma att universitets- och högskolesystemet i vid bemärkelse omsätter 66 miljarder årligen, har 70 000 anställda och utbildar 400 000 studenter. Det är betydande resurser som växt kraftigt de senaste åren och måste förvaltas väl. Att systemet fungerar relativt bra exemplifierade hon med att Sverige har tre universitet bland de 100 främsta på den s.k. Shanghailistan, vilket är unikt för ett land med Sveriges befolkning.

Konkurrensen hårdnar dock, inte minst österifrån där länder som Kina, Taiwan och Singapore gör betydande satsningar på forskning och utveckling. Förskjutningen mot Asien förstärks av att många företag lägger en allt större del av sin forsknings- och utvecklingsverksamhet där. Den hårdnande konkurrensen är en betydande utmaning för Sverige, särskilt i kombination med tendensen att svensk forskning tappar både kvantitativt och kvalitativt också i relation till närliggande länder som Schweiz, Nederländerna och Danmark.

Den kommande propositionen kommer, enligt forskningsministern, därför att utgå från några övergripande målsättningar;

Sverige ska vara ett av de tre främsta forskningsländerna per capita i världen.
En övergripande kvalitetsförstärkning av forskningen ska ske. Viktiga delar i detta är nationell utvärdering och ökad jämställdhet.
Samverkan och samhällspåverkan ska öka.

Resursmässigt avser regeringen att prioritera basanslagen till universitet och högskolor. I samband med detta konstaterar ministern att det finns anledning att se över resursfördelningssystemet. Hon lyfter också fram att universitet och högskolor måste använda medlen ansvarsfullt, vilket är lätt att hålla med om men kanske svårare att genomföra i praktiken då det finns många starka krafter och hål att fylla.

Viktiga frågor att beakta är jämställdhet där svenska universitet och högskolor enligt ministern gynnar sina hemmasöner, yngre forskares villkor, karriärvägar och mobilitet.  Ytterligare frågor som lyftes var grundutbildningens forskningsanknytning och forskningens infrastruktur. På en publikfråga betonades vikten av open access för att lösa de stora samhällsutmaningarna som antibiotikaresistens och effekter av klimatförändringar. Ministern gav därmed en bred övergripande bild och det enda område som jag saknade var behovet av förstärkt internationalisering, som jag dock hoppas återfinna i propositionen.

I sitt anförande upprätthöll sig forskningsministern framförallt vid forskningsutförarna – universitet och högskolor. Jag tycker dock att det finns stor anledning för oss på Formas – forskningsrådet för hållbar utveckling – och andra forskningsfinansiärer att fundera på hur vi i ökad utsträckning kan bidra till att de övergripande politiska målsättningarna kan nås. Det är också ett perspektiv som lyftes av några debattörer i den efterföljande diskussionen som påpekade forskningsfinansiärernas särskilda roll för att stärka kvalitet och driva förnyelse.

Ett område som jag kommer att arbeta vidare med är hur vi i ökad grad ska samverka med universitet och högskolor kring arbetsfördelning och finansieringsansvar. Vi måste också våga ställa oss frågan om hur vi som forskningsfinansiär kan bli ännu bättre att hitta och därmed också finansiera de bästa ansökningarna. Gör vi rätt bedömningar och har vi rätt instrument?

Jämställdhetsfrågorna är högt på Formas agenda där vi under hösten ska presentera vår handlingsplan för jämställdhetsintegrering. Även här ser jag behov av ökad dialog mellan forskningsfinansiärer och forskningsutförare då våra åtgärder måste förstärka varandra. Ett samlande initiativ från regeringen skulle här vara mycket välkommet.

Formas har enligt min mening en särskild uppgift vad gäller samverkan och samhällspåverkan. Vi ska säkerställa att högkvalitativ forskning bidrar med lösningar och svar på samhällets utmaningar, och det är ett perspektiv som är ständigt närvarande i våra strategier, utlysningar och i vår kommunikation. Även här är möten och dialog mellan forskarsamhället och behovsägarna av avgörande betydelse.  Framöver behöver vi på Formas arbeta ännu mera aktivt för att understödja och stärka den dialogen.

När jag skriver detta påminns jag återigen om Formas viktiga roll i att förverkliga forskningspolitiken, så nu är semestern definitivt slut. Arbetet har rivstartat och jag ser fram emot en spännande höst i bred dialog med många!

Idrott och vetenskap – starka krafter i politiken

phpThumb_generated_thumbnail

Guld till Sarah Sjöström och silver till Emma Johansson! Vi viftar med våra blågula flaggor och den nationella stoltheten växer i bröstet. I Rio de Janeiro möts nu idrottsmän och -kvinnor från hela världen för att mäta sig mot varandra och vinna ära och berömmelse.

De moderna olympiska spelens grundare Pierre de Coubertin anslöt till det gamla grekiska idealet om ”en sund själ i en sund kropp”, men såg också internationella idrottstävlingar som ett sätt att hindra stridigheter mellan nationer och att skapa fred. Många broar har säkert byggts under de 120 år som de moderna olympiska spelen gått av stapeln.

Spelen har dock varken helt lyckats förhindra världskrig eller regionala konflikter, och de har spelat en stor roll i politisk propaganda. Exempelvis använde nazisterna sommarspelen i Berlin 1936 som en arena för att föra fram sitt budskap, där man bland annat ville visa att den ariska rasen var överlägsen. Vad man dock inte hade räknat med var att den amerikanske mörkhyade friidrottaren Jesse Owens skulle ta fyra guld!

I Mexiko City 1968 protesterade de amerikanska idrottarna Tommie Smith och John Carlos genom att under segerceremonin visa sitt stöd för Black-Powerrörelsen. I München 1972 togs medlemmar av det israeliska laget som gisslan av Svarta septemberrörelsen, där både gisslan och terroristerna så småningom dödades av tysk polis. Protesterna och bojkotterna har varit många under årens lopp. Men det har också de mänskliga bands som knutits.

Vad gäller vetenskap och forskning talar man ibland om Science diplomacy, som kan tolkas på flera olika sätt. Science for diplomacy innebär att forskningssamarbete används som ett stöd för utrikespolitiken, där samarbete kan ske på ”neutral mark”, ge lösningar på gemensamma problem och bygga relationer mellan människor och stater. Diplomacy for Science kan sägas vara motsatsen – här används diplomatin för att föra fram eller ta hand om vetenskapliga resultat. Klimatförhandlingarna, som till stor del bygger på IPCC:s arbete, kan sägas höra till denna kategori. Ett annat exempel är arbetet med Montrealprotokollet, som syftar till att minska utsläppen av gaser som är farliga för ozonlagret. En del talar också om science in diplomacy när vetenskapen kommer ännu närmare den politiska beslutsprocessen genom att höga vetenskapliga rådgivare har ett stort inflytande i beslutsfattandet.

Forskningssamarbetens kraft ser vi inte minst inom EU, där ramprogrammen åtminstone från svensk sida har setts som en av de mest framgångsrika delarna av unionens verksamhet. Men forskning och forskningssamarbeten kan också, liksom idrott, användas som en arena för politik och politisk propaganda. Ett aktuellt exempel är vad som skedde i Turkiet efter försöket till statskupp med omfattande avstängningar och utrensningar inom institutionerna för högre utbildning och forskning. Akademiker som vistades utomlands uppmanades att återvända till Turkiet.

Händelserna i Turkiet hotar därmed både akademikerna och deras kunskap, men också den internationella samverkan som är en förutsättning för den fria högkvalitativa forskningen som vi hoppas ska finna svar på vår tids utmaningar.

Idrott och kunskap berör och engagerar, och har därför en stark inneboende kraft. Det är viktigt att vi är medvetna om den kraften och tillsammans bidrar till att den används positivt – för ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet.