Att vara eller inte vara – det är frågan!

GD-bloggen: Ses vi i Almedalen? Det är kanske en av de vanligaste frågorna i det offentliga Sverige just i dessa dagar. Svaren varierar och är inte sällan polariserade.

Ingrid Petersson
Ingrid Petersson i Almedalen 2016

”Nej, vet du vad.  Det är alldeles för mycket folk och svårt att få grepp om alla seminarier.”

”Almedalen har blivit alltför kommersiellt och det är omöjligt att hitta någonstans att bo. Jag tycker verkligen inte att man ska lägga skattemedel på ett sådant jippo!”

Någon annan svarar:

”Ja, jag kommer att vara där hela veckan och har valt ut massor av spännande seminarier som jag ska gå på.”

”Jag ser fram emot alla möten och att mingla med människor jag har svårt att hinna träffa under resten av året.”

I år har deltagandet i Almedalen dessutom fått en extra dimension då den uttalat nazistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen, NMR, kommer att delta. Vissa har därför valt att avstå Almedalen, då man inte vill finnas i samma sammanhang som NMR eller känner rädsla inför deras närvaro. Andra tycker att det är viktigare än någonsin att finnas på plats för att försvara ett öppet och demokratiskt samhälle och inte skrämmas till tystnad.

Vi på Formas har valt att delta i årets Almedalsvecka och särskilt uppmärksamma klimatfrågan. I vårt uppdrag från regeringen ingår att nyttiggöra forskningsresultat och främja en hållbar utveckling. En viktig del är att kommunicera om forskning och forskningsresultat på ett sätt som gör budskapet begripligt för de som ska använda resultaten. Vi vill vara på platser där forskare, politiker och praktiker möts. Almedalen är en sådan mötespunkt.

I den forskningspolitiska propositionen fick Formas bland annat i uppdrag att bygga upp och förvalta ett tioårigt nationellt forskningsprogram om klimat. En viktig pusselbit för att programmet ska bli framgångsrikt är att vi ska arbeta tillsammans med andra.

Vi ska arbeta tillsammans med de andra forskningsfinansiärerna, men också tillsammans med lärosätena och forskningsinstituten där den faktiska forskningen kommer att ske. Det är också viktigt att samverka med de så kallade behovsägarna. Vilken kunskap behöver politiken för att kunna fatta kloka beslut för framtiden? Vilka kunskapsluckor ser myndigheter, regioner och kommuner?

Hur kan ny teknik, nya metoder och nya sätt att organisera verksamheter bidra till att mota klimatförändringarna?  Vad behöver näringslivet? På vilket sätt kan konsten, musiken, litteraturen eller dansen bidra till förståelsen av de utmaningar vi står inför? Frågorna är många och svaren kan bara sökas i en bred samverkan mellan många olika aktörer, där Formas har en viktig samordnade roll.

Nästan samtidigt som Formas fick uppdraget att driva det tioåriga nationella forskningsprogrammet om klimat fick vi också i uppdrag att vara värdmyndighet för det nyligen beslutade klimatpolitiska rådet som startar sin verksamhet den 1 januari 2018. Rådets uppgift blir att utvärdera denna och kommande regeringars klimatarbete.

I Almedalen kommer vi att anordna en klimatkväll för att skapa diskussion och möten mellan olika aktörer. Vi kommer också använda musik för att kommunicera kring klimatfrågan.

I vårt klimattält bjuder vi på enkel fika och samtalar med forskare och representanter för civilsamhället om klimatutmaningen. Vi lånar dessutom ut vårt tält till andra – bland annat politiska partier, lärosäten, tankesmedjor och organisationer – som delar vår ambition att bjuda in till samtal om klimatfrågor.

Genom vårt deltagande i Almedalen vill vi lyfta fram en av vår tids viktigaste frågor, klimatutmaningen. Vi uppmärksammar det nya nationella forskningsprogrammet om klimat och vi bjuder in till dialog och samverkan med många olika aktörer.

Formas deltagande i Almedalen med egna arrangemang är ingen självklarhet. Vi frågar oss noga vad vi vill uppnå och om Almedalen är en bra plattform att arbeta utifrån. Vi sätter mål för vårt deltagande, för att kunna följa upp och utvärdera insatsen.

För snart är vi där igen och ställer oss frågan – att vara eller inte vara i Almedalen.

Annonser

Samverkan – himmel eller helvete?

GD-bloggen: Den 1 juni fick vi på Formas tre nya viktiga uppdrag. Vi ska leda ett nationellt forskningsprogram för livsmedelsfrågor, vi ska inrätta en miljöanalysfunktion och vi ska bli värdmyndighet för ett klimatpolitiskt råd. De nya uppgifterna berikar vår verksamhet och förstärker Formas roll i arbetet för en hållbar utveckling. Men för att arbetet ska bli effektivt och ge resultat krävs samverkan. Det skriver Emma Gretzer, chef för enheten Miljö och Samhällsbyggande. 

Emma Gretzer
Emma Gretzer, chef för enheten Miljö och Samhällsbyggande. Fotograf: Elisabeth Ohlson Wallin

Länder behöver samverka kring klimatfrågorna och för att skapa förutsättningar för en hållbar framtid. Offentliga organisationer, civilsamhället och näringslivet behöver samverka för att skapa ett gott samhälle. Företag måste samverka för att skapa nya och innovativa affärer. Akademi och användare av forskning behöver samverka för att forskningen ska komma till nytta. Vi måste samverka inom våra organisationer, med andra aktörer och med andra länder.

Samverkan är både något vi vill och något vi måste. Det kan vara stimulerande, lärorikt och roligt. Men också frustrerande och energidränerande. Samverkan tar tid och tid är en bristvara. Det är därför extra viktigt att det finns ett tydligt syfte när man börjar jobba tillsammans. Så att man inte samverkar bara för samverkans skull. Om syftet är tydligt blir det naturligt att prioritera den tid det kan ta att nå samsyn och samförstånd för olika perspektiv och förutsättningar. Helt klart är att kraven på oss myndigheter att samverka har ökat.

Vi på Formas arbetar tillsammans med många andra aktörer, oftast andra myndigheter. Ibland är det regeringen som ger oss uppdrag, ibland arbetar vi med andra utifrån tydliga behov av att gemensamt lösa en uppgift eller att hantera en fråga.

Formas, Energimyndigheten och Vinnova samverkar kring strategiska innovationsprogram. Vi samverkar konkret kring satsningens genomförande och finansiering. Samverkan sker både på handläggarnivå och genom en gemensam programledning som träffas löpande, en gemensam styrgrupp och genom avstämningar mellan myndigheternas generaldirektörer.

Till en början var detta projekt kantat av missförstånd och kulturella krockar mellan myndigheterna. Samverkan gick trögt och skapade frustration. Men med tiden har samsynen ökat, myndigheternas kulturskillnader berikar och samverkan leder till lärande. Och inte minst leder samverkan kring de strategiska innovationsprogrammen till goda resultat. Idag är jag stolt och glad över det effektiva samarbete som Formas, Energimyndigheten och Vinnova har kring de strategiska innovationsprogrammen. Och jag är tacksam för allt jag lärt mig om mig själv, min myndighet och andra myndigheter genom arbetets motgångar och framgångar. Kunskaper och erfarenheter som vi nu tar med oss och drar nytta av i vårt fortsatta arbete med såväl gamla som nya uppdrag.

Emma Gretzer, chef för enheten Miljö och Samhällsbyggande