I väntan på forskningspropositionen…

Idag samlades regeringen på Harpsund för att slutföra budgetförhandlingarna för 2017. Inom vissa områden, exempelvis forskning, utveckling och innovation, är tidsperspektiven längre där resursramar för åren 2017 -2020 kommer att presenteras i den proposition som förväntas i slutet av oktober. Vad gäller den forskningspolitiska inriktningen är propositionens perspektiv det kommande decenniet.

Vid ESOs (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) forskningspolitiska samtal i måndags inledde forskningsminister Helene Hellmark Knutsson med att lätta något på sekretessen kring den forskningspolitiska inriktningen.

I sitt anförande konstaterar hon att Sverige har ett gott utgångsläge, men att mörka moln tornar upp sig i horisonten. I diskussionerna får vi, enligt ministern, inte glömma att universitets- och högskolesystemet i vid bemärkelse omsätter 66 miljarder årligen, har 70 000 anställda och utbildar 400 000 studenter. Det är betydande resurser som växt kraftigt de senaste åren och måste förvaltas väl. Att systemet fungerar relativt bra exemplifierade hon med att Sverige har tre universitet bland de 100 främsta på den s.k. Shanghailistan, vilket är unikt för ett land med Sveriges befolkning.

Konkurrensen hårdnar dock, inte minst österifrån där länder som Kina, Taiwan och Singapore gör betydande satsningar på forskning och utveckling. Förskjutningen mot Asien förstärks av att många företag lägger en allt större del av sin forsknings- och utvecklingsverksamhet där. Den hårdnande konkurrensen är en betydande utmaning för Sverige, särskilt i kombination med tendensen att svensk forskning tappar både kvantitativt och kvalitativt också i relation till närliggande länder som Schweiz, Nederländerna och Danmark.

Den kommande propositionen kommer, enligt forskningsministern, därför att utgå från några övergripande målsättningar;

Sverige ska vara ett av de tre främsta forskningsländerna per capita i världen.
En övergripande kvalitetsförstärkning av forskningen ska ske. Viktiga delar i detta är nationell utvärdering och ökad jämställdhet.
Samverkan och samhällspåverkan ska öka.

Resursmässigt avser regeringen att prioritera basanslagen till universitet och högskolor. I samband med detta konstaterar ministern att det finns anledning att se över resursfördelningssystemet. Hon lyfter också fram att universitet och högskolor måste använda medlen ansvarsfullt, vilket är lätt att hålla med om men kanske svårare att genomföra i praktiken då det finns många starka krafter och hål att fylla.

Viktiga frågor att beakta är jämställdhet där svenska universitet och högskolor enligt ministern gynnar sina hemmasöner, yngre forskares villkor, karriärvägar och mobilitet.  Ytterligare frågor som lyftes var grundutbildningens forskningsanknytning och forskningens infrastruktur. På en publikfråga betonades vikten av open access för att lösa de stora samhällsutmaningarna som antibiotikaresistens och effekter av klimatförändringar. Ministern gav därmed en bred övergripande bild och det enda område som jag saknade var behovet av förstärkt internationalisering, som jag dock hoppas återfinna i propositionen.

I sitt anförande upprätthöll sig forskningsministern framförallt vid forskningsutförarna – universitet och högskolor. Jag tycker dock att det finns stor anledning för oss på Formas – forskningsrådet för hållbar utveckling – och andra forskningsfinansiärer att fundera på hur vi i ökad utsträckning kan bidra till att de övergripande politiska målsättningarna kan nås. Det är också ett perspektiv som lyftes av några debattörer i den efterföljande diskussionen som påpekade forskningsfinansiärernas särskilda roll för att stärka kvalitet och driva förnyelse.

Ett område som jag kommer att arbeta vidare med är hur vi i ökad grad ska samverka med universitet och högskolor kring arbetsfördelning och finansieringsansvar. Vi måste också våga ställa oss frågan om hur vi som forskningsfinansiär kan bli ännu bättre att hitta och därmed också finansiera de bästa ansökningarna. Gör vi rätt bedömningar och har vi rätt instrument?

Jämställdhetsfrågorna är högt på Formas agenda där vi under hösten ska presentera vår handlingsplan för jämställdhetsintegrering. Även här ser jag behov av ökad dialog mellan forskningsfinansiärer och forskningsutförare då våra åtgärder måste förstärka varandra. Ett samlande initiativ från regeringen skulle här vara mycket välkommet.

Formas har enligt min mening en särskild uppgift vad gäller samverkan och samhällspåverkan. Vi ska säkerställa att högkvalitativ forskning bidrar med lösningar och svar på samhällets utmaningar, och det är ett perspektiv som är ständigt närvarande i våra strategier, utlysningar och i vår kommunikation. Även här är möten och dialog mellan forskarsamhället och behovsägarna av avgörande betydelse.  Framöver behöver vi på Formas arbeta ännu mera aktivt för att understödja och stärka den dialogen.

När jag skriver detta påminns jag återigen om Formas viktiga roll i att förverkliga forskningspolitiken, så nu är semestern definitivt slut. Arbetet har rivstartat och jag ser fram emot en spännande höst i bred dialog med många!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s