Idrott och vetenskap – starka krafter i politiken

phpThumb_generated_thumbnail

Guld till Sarah Sjöström och silver till Emma Johansson! Vi viftar med våra blågula flaggor och den nationella stoltheten växer i bröstet. I Rio de Janeiro möts nu idrottsmän och -kvinnor från hela världen för att mäta sig mot varandra och vinna ära och berömmelse.

De moderna olympiska spelens grundare Pierre de Coubertin anslöt till det gamla grekiska idealet om ”en sund själ i en sund kropp”, men såg också internationella idrottstävlingar som ett sätt att hindra stridigheter mellan nationer och att skapa fred. Många broar har säkert byggts under de 120 år som de moderna olympiska spelen gått av stapeln.

Spelen har dock varken helt lyckats förhindra världskrig eller regionala konflikter, och de har spelat en stor roll i politisk propaganda. Exempelvis använde nazisterna sommarspelen i Berlin 1936 som en arena för att föra fram sitt budskap, där man bland annat ville visa att den ariska rasen var överlägsen. Vad man dock inte hade räknat med var att den amerikanske mörkhyade friidrottaren Jesse Owens skulle ta fyra guld!

I Mexiko City 1968 protesterade de amerikanska idrottarna Tommie Smith och John Carlos genom att under segerceremonin visa sitt stöd för Black-Powerrörelsen. I München 1972 togs medlemmar av det israeliska laget som gisslan av Svarta septemberrörelsen, där både gisslan och terroristerna så småningom dödades av tysk polis. Protesterna och bojkotterna har varit många under årens lopp. Men det har också de mänskliga bands som knutits.

Vad gäller vetenskap och forskning talar man ibland om Science diplomacy, som kan tolkas på flera olika sätt. Science for diplomacy innebär att forskningssamarbete används som ett stöd för utrikespolitiken, där samarbete kan ske på ”neutral mark”, ge lösningar på gemensamma problem och bygga relationer mellan människor och stater. Diplomacy for Science kan sägas vara motsatsen – här används diplomatin för att föra fram eller ta hand om vetenskapliga resultat. Klimatförhandlingarna, som till stor del bygger på IPCC:s arbete, kan sägas höra till denna kategori. Ett annat exempel är arbetet med Montrealprotokollet, som syftar till att minska utsläppen av gaser som är farliga för ozonlagret. En del talar också om science in diplomacy när vetenskapen kommer ännu närmare den politiska beslutsprocessen genom att höga vetenskapliga rådgivare har ett stort inflytande i beslutsfattandet.

Forskningssamarbetens kraft ser vi inte minst inom EU, där ramprogrammen åtminstone från svensk sida har setts som en av de mest framgångsrika delarna av unionens verksamhet. Men forskning och forskningssamarbeten kan också, liksom idrott, användas som en arena för politik och politisk propaganda. Ett aktuellt exempel är vad som skedde i Turkiet efter försöket till statskupp med omfattande avstängningar och utrensningar inom institutionerna för högre utbildning och forskning. Akademiker som vistades utomlands uppmanades att återvända till Turkiet.

Händelserna i Turkiet hotar därmed både akademikerna och deras kunskap, men också den internationella samverkan som är en förutsättning för den fria högkvalitativa forskningen som vi hoppas ska finna svar på vår tids utmaningar.

Idrott och kunskap berör och engagerar, och har därför en stark inneboende kraft. Det är viktigt att vi är medvetna om den kraften och tillsammans bidrar till att den används positivt – för ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s