Dags att kavla upp ärmarna och börja jobba!

GDBLOGGEN: Formas generaldirektör Ingrid Petersson om regeringens satsningar på klimatforskning.

Helene Hellmark Knutsson, Foto: Mikael Lundgren/Regeringskansliet

Det var med stor förväntan jag gick till presskonferensen om forskning för de stora samhälleliga utmaningarna som forskningsminister Helene Hellmark Knutsson och klimatminister Isabella Lövin hade kallat till i fredags. Och jag blev inte besviken.

Regeringen kommer att öka satsningarna på klimatforskning genom Formas med 25 miljoner kronor 2017 och 75 miljoner 2018. Satsningen 2019 uppgår till 130 miljoner kronor och ligger kvar 2020. Detta innebär således att nivån har höjts med 130 miljoner kronor 2020 jämfört med innevarande år.

I Formas underlag inför forskningspropositionen lyftes klimatforskningen särskilt fram. Vi hade i våra kartläggningar kunnat konstatera att svensk klimatforskning är stark inom vissa områden, men att bland annat åtgärds- och anpassningsinriktad forskning behöver förstärkas.  Mycket mer måste till om Sverige ska nå målet att vara klimatneutralt 2050!

I vårt underlag lyfte vi också fram behov av forskning om klimatförändringarnas koppling till andra hållbarhets- och miljömål. Vi pekade på ett utökat forskningsbehov vad gäller policy och styrmedel samt hur beslutsfattande kan ske när underlaget är osäkert. Människors värderingar, attityder och handlingar är ytterligare områden där vi behöver mer forskning för att bygga ny kunskap.

Expertpanelen som deltog i Formas analys av klimatforskning efterlyste mer helhetssyn och en långsiktig och enhetlig finansieringsstrategi för klimatområdet, med mer långsiktiga och sammanhållna program. I vårt underlag föreslog vi därför en långsiktig programsatsning på klimatområdet med en successiv uppbyggnad de kommande åren.

Då klimatforskning är ett mycket brett område som berör många forskningsfinansiärer såg vi framför oss ett samarbete med i första hand Energimyndigheten, Rymdstyrelsen, Vetenskapsrådet och Vinnova. I underlaget pekade vi också på att satsningen bör utformas så att synergier skapas med relevanta EU-partnerskapsprogram och deras strategiska forskningsagendor. Vi måste också blicka bortom Europa och se vilka möjligheter som finns inom ramen för våra globala partnerskapsprogram.

Många tycker att det är bra att få allt genast, men här tycker jag att upptrappningen av resurser är rimlig. Det ger oss möjlighet att ytterligare analysera nuläget i Sverige och internationellt samt identifiera viktiga synergier. Det ger oss också tid för att föra en dialog med andra finansiärer och aktörer, inte minst lärosätena, så att vi kan agera med det helhetsperspektiv som efterlystes och utarbeta en långsiktig forskningsstrategi.

För mig är det en särskild högtidsstund när statsministern avger regeringsförklaringen för det kommande riksmötet. Riksdagens öppnande manifesterar vår demokrati. Men också nyfikenheten stillas då jag ur regeringsförklaringen drar slutsatser om vilka områden som prioriteras i budgetpropositionen och inom vilka områden lagförslag kan förväntas.

I år lyftes miljö och klimat särskilt fram. I den långa uppräkningen av satsningar som kommer att föreslås riksdagen hade också många åtgärder klimatförtecken. Godkännande av det historiska avtalet i Paris, nya klimatmål, ett nytt klimatpolitiska ramverk och modernisering av elsystemen fanns på listan. Stora investeringar ska göras i järnvägsnätet som också ska byggas ut. Särskilda satsningar ska göras för innovativa lösningar som ska skapa nästa generations smarta städer och bidra till en cirkulär och biobaserad ekonomi. Detta avses också ge positiva klimateffekter.

En solig höstdag som denna känns det – trots att jag njuter av sommarvärmen – bra att regeringen tar klimatfrågorna på allvar. Ska vi nå Parisavtalets mål att komma så långt under en tvågradig temperaturökning som möjligt behöver vi både mer forskning, kraftfulla styrmedel, investeringar och ändrat beteende här och nu.

Annonser

I väntan på forskningspropositionen…

Idag samlades regeringen på Harpsund för att slutföra budgetförhandlingarna för 2017. Inom vissa områden, exempelvis forskning, utveckling och innovation, är tidsperspektiven längre där resursramar för åren 2017 -2020 kommer att presenteras i den proposition som förväntas i slutet av oktober. Vad gäller den forskningspolitiska inriktningen är propositionens perspektiv det kommande decenniet.

Vid ESOs (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) forskningspolitiska samtal i måndags inledde forskningsminister Helene Hellmark Knutsson med att lätta något på sekretessen kring den forskningspolitiska inriktningen.

I sitt anförande konstaterar hon att Sverige har ett gott utgångsläge, men att mörka moln tornar upp sig i horisonten. I diskussionerna får vi, enligt ministern, inte glömma att universitets- och högskolesystemet i vid bemärkelse omsätter 66 miljarder årligen, har 70 000 anställda och utbildar 400 000 studenter. Det är betydande resurser som växt kraftigt de senaste åren och måste förvaltas väl. Att systemet fungerar relativt bra exemplifierade hon med att Sverige har tre universitet bland de 100 främsta på den s.k. Shanghailistan, vilket är unikt för ett land med Sveriges befolkning.

Konkurrensen hårdnar dock, inte minst österifrån där länder som Kina, Taiwan och Singapore gör betydande satsningar på forskning och utveckling. Förskjutningen mot Asien förstärks av att många företag lägger en allt större del av sin forsknings- och utvecklingsverksamhet där. Den hårdnande konkurrensen är en betydande utmaning för Sverige, särskilt i kombination med tendensen att svensk forskning tappar både kvantitativt och kvalitativt också i relation till närliggande länder som Schweiz, Nederländerna och Danmark.

Den kommande propositionen kommer, enligt forskningsministern, därför att utgå från några övergripande målsättningar;

Sverige ska vara ett av de tre främsta forskningsländerna per capita i världen.
En övergripande kvalitetsförstärkning av forskningen ska ske. Viktiga delar i detta är nationell utvärdering och ökad jämställdhet.
Samverkan och samhällspåverkan ska öka.

Resursmässigt avser regeringen att prioritera basanslagen till universitet och högskolor. I samband med detta konstaterar ministern att det finns anledning att se över resursfördelningssystemet. Hon lyfter också fram att universitet och högskolor måste använda medlen ansvarsfullt, vilket är lätt att hålla med om men kanske svårare att genomföra i praktiken då det finns många starka krafter och hål att fylla.

Viktiga frågor att beakta är jämställdhet där svenska universitet och högskolor enligt ministern gynnar sina hemmasöner, yngre forskares villkor, karriärvägar och mobilitet.  Ytterligare frågor som lyftes var grundutbildningens forskningsanknytning och forskningens infrastruktur. På en publikfråga betonades vikten av open access för att lösa de stora samhällsutmaningarna som antibiotikaresistens och effekter av klimatförändringar. Ministern gav därmed en bred övergripande bild och det enda område som jag saknade var behovet av förstärkt internationalisering, som jag dock hoppas återfinna i propositionen.

I sitt anförande upprätthöll sig forskningsministern framförallt vid forskningsutförarna – universitet och högskolor. Jag tycker dock att det finns stor anledning för oss på Formas – forskningsrådet för hållbar utveckling – och andra forskningsfinansiärer att fundera på hur vi i ökad utsträckning kan bidra till att de övergripande politiska målsättningarna kan nås. Det är också ett perspektiv som lyftes av några debattörer i den efterföljande diskussionen som påpekade forskningsfinansiärernas särskilda roll för att stärka kvalitet och driva förnyelse.

Ett område som jag kommer att arbeta vidare med är hur vi i ökad grad ska samverka med universitet och högskolor kring arbetsfördelning och finansieringsansvar. Vi måste också våga ställa oss frågan om hur vi som forskningsfinansiär kan bli ännu bättre att hitta och därmed också finansiera de bästa ansökningarna. Gör vi rätt bedömningar och har vi rätt instrument?

Jämställdhetsfrågorna är högt på Formas agenda där vi under hösten ska presentera vår handlingsplan för jämställdhetsintegrering. Även här ser jag behov av ökad dialog mellan forskningsfinansiärer och forskningsutförare då våra åtgärder måste förstärka varandra. Ett samlande initiativ från regeringen skulle här vara mycket välkommet.

Formas har enligt min mening en särskild uppgift vad gäller samverkan och samhällspåverkan. Vi ska säkerställa att högkvalitativ forskning bidrar med lösningar och svar på samhällets utmaningar, och det är ett perspektiv som är ständigt närvarande i våra strategier, utlysningar och i vår kommunikation. Även här är möten och dialog mellan forskarsamhället och behovsägarna av avgörande betydelse.  Framöver behöver vi på Formas arbeta ännu mera aktivt för att understödja och stärka den dialogen.

När jag skriver detta påminns jag återigen om Formas viktiga roll i att förverkliga forskningspolitiken, så nu är semestern definitivt slut. Arbetet har rivstartat och jag ser fram emot en spännande höst i bred dialog med många!

Idrott och vetenskap – starka krafter i politiken

phpThumb_generated_thumbnail

Guld till Sarah Sjöström och silver till Emma Johansson! Vi viftar med våra blågula flaggor och den nationella stoltheten växer i bröstet. I Rio de Janeiro möts nu idrottsmän och -kvinnor från hela världen för att mäta sig mot varandra och vinna ära och berömmelse.

De moderna olympiska spelens grundare Pierre de Coubertin anslöt till det gamla grekiska idealet om ”en sund själ i en sund kropp”, men såg också internationella idrottstävlingar som ett sätt att hindra stridigheter mellan nationer och att skapa fred. Många broar har säkert byggts under de 120 år som de moderna olympiska spelen gått av stapeln.

Spelen har dock varken helt lyckats förhindra världskrig eller regionala konflikter, och de har spelat en stor roll i politisk propaganda. Exempelvis använde nazisterna sommarspelen i Berlin 1936 som en arena för att föra fram sitt budskap, där man bland annat ville visa att den ariska rasen var överlägsen. Vad man dock inte hade räknat med var att den amerikanske mörkhyade friidrottaren Jesse Owens skulle ta fyra guld!

I Mexiko City 1968 protesterade de amerikanska idrottarna Tommie Smith och John Carlos genom att under segerceremonin visa sitt stöd för Black-Powerrörelsen. I München 1972 togs medlemmar av det israeliska laget som gisslan av Svarta septemberrörelsen, där både gisslan och terroristerna så småningom dödades av tysk polis. Protesterna och bojkotterna har varit många under årens lopp. Men det har också de mänskliga bands som knutits.

Vad gäller vetenskap och forskning talar man ibland om Science diplomacy, som kan tolkas på flera olika sätt. Science for diplomacy innebär att forskningssamarbete används som ett stöd för utrikespolitiken, där samarbete kan ske på ”neutral mark”, ge lösningar på gemensamma problem och bygga relationer mellan människor och stater. Diplomacy for Science kan sägas vara motsatsen – här används diplomatin för att föra fram eller ta hand om vetenskapliga resultat. Klimatförhandlingarna, som till stor del bygger på IPCC:s arbete, kan sägas höra till denna kategori. Ett annat exempel är arbetet med Montrealprotokollet, som syftar till att minska utsläppen av gaser som är farliga för ozonlagret. En del talar också om science in diplomacy när vetenskapen kommer ännu närmare den politiska beslutsprocessen genom att höga vetenskapliga rådgivare har ett stort inflytande i beslutsfattandet.

Forskningssamarbetens kraft ser vi inte minst inom EU, där ramprogrammen åtminstone från svensk sida har setts som en av de mest framgångsrika delarna av unionens verksamhet. Men forskning och forskningssamarbeten kan också, liksom idrott, användas som en arena för politik och politisk propaganda. Ett aktuellt exempel är vad som skedde i Turkiet efter försöket till statskupp med omfattande avstängningar och utrensningar inom institutionerna för högre utbildning och forskning. Akademiker som vistades utomlands uppmanades att återvända till Turkiet.

Händelserna i Turkiet hotar därmed både akademikerna och deras kunskap, men också den internationella samverkan som är en förutsättning för den fria högkvalitativa forskningen som vi hoppas ska finna svar på vår tids utmaningar.

Idrott och kunskap berör och engagerar, och har därför en stark inneboende kraft. Det är viktigt att vi är medvetna om den kraften och tillsammans bidrar till att den används positivt – för ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet.